Polar Conditions, 2012

Kiruna är en plats full av intressanta fenomen och situationer som ofta står i motsats till varandra. Malmnäringen har spelat en starkt bidragande roll i stadens framväxt, samtidigt är det just brytningen av malm som nu skapar sprickbildningar i landskapet och tvingar staden att återskapa sig själv. Även definitionen av malm bär på en paradox. Det är inte halten av magnetit som avgör om något kan kallas malm utan det är den globala efterfrågan och det ekonomiska värdet som avgör när sten blir malm. Under året skiftar landskapet i karaktär, från polarnatt till midnattssol och från sommar till vinter. Staden har just nu en bostadsbrist och samtidigt en negativ befolkningsutveckling, fenomen som vanligen inte förekommer samtidigt. Under arbetet med att utveckla en strategi för stadsflytten hittade vi en mängd exempel på denna typ av förändringar och motsatser. Vi kallar dessa fenomen för Polar Conditions som intressant nog även kan syfta på landskapet i regionen runt polcirkeln.

Stadens två största arbetsgivare, kommunen och LKAB, står inte i motsats till varandra, utan hänger ihop i en komplex ekonomisk kedja och bidrar på olika sätt till stadens näring. I slutet av 50-talet, när det nuvarande stadshuset byggdes, var Kiruna en mycket rik stad. På den tiden var skattesystemet ordnat så att vinsten från gruvnäringen gick direkt till staden. Detta går att läsa i det nuvarande stadshuset och i dess detaljer. Till exempel består byggnadens olika fasader av tegel som är bränt i fyra olika nyanser för att svara mot solens skiftningar. Idag går vinsten till staten och återinvesteras i infrastruktur, men utan kommunens möjlighet att styra över dessa investeringar. I länder och på platser där ekonomin baseras på råvaror finns en risk att det ekonomiska fenomenet "Holländska sjukan" kan uppträda. Det som uppstår påminner om en lokal inflation, där lönenivåerna inom råvarunäringen skapar högre löner generellt på platsen. Detta slår både mot byggsektorn och den offentliga sektorn, och kan även skapa problem med rekrytering av arbetskraft på lokal nivå. Detta brukar ibland beskrivas som naturresursernas förbannelse.

I dessa fall är det därför viktigt att utveckla och investera i en attraktiv plats, och undvika att människor arbetspendlar till staden. Tusen personer som pendlar från en annan kommun kan betyda 45 miljoner kronor i minskade skatteintäkter. Detta kan i värsta fall leda till en offentlig-sektorbubbla. Dagens teknikutveckling gör även att den fysiska kopplingen till malmbrytningen minskar, och redan idag finns det en teoretisk möjlighet att låta kvalificerad arbetskraft från Australien fjärrstyra malmbrytningen från ett kontorshus i Sydney.

Nya Kiruna

Vår utgångspunkt är att dessa motsatser inte ska lösas eller utjämnas, de ska göras till stadens identitet. Restprodukter från malmbrytningen, gråberg och processat material som annars deponeras, används för att forma nya landskap: kullar som bryter vinden, terrasser som skapar läplatser, topografier som ger staden en ny horisont. Det är avfall omvänt till infrastruktur. Byggnadsminnen från den gamla staden integreras i det nya stadsväven, inte som museiföremål utan som aktiva delar av en ny stadsbild. Mötet mellan det som måste flyttas och det som väljer att stanna skapar en tidslig komplexitet som få städer har möjlighet att planera in från början.

Förslaget till Kirunas nya stadutveckling är format efter klimatets och landskapets egna skiftningar: platser och rörelser som fungerar olika beroende på årstid, ljus och temperatur. Det är just i dessa skiftningar, mellan mörker och ljus, mellan förfall och förnyelse, mellan det globala ekonomiska systemet och den lokala vardagen, som Kirunas särart ligger. Det är också där potentialen finns.